Wibos färgkartor för traditionella pigment

En del pigment är s.k. "äkta pigment", dvs så som de kan utvinnas direkt från naturen. Ibland är sådana pigment svåranvända - de kan t.ex. ha dålig täckning, vara svåra att mala till en godtagbar finhetsgrad för invändig målning, eller variera mycket utifrån fyndplats. Därför framställs pigment kemiskt för exakt likna det ursprungliga pigmentet men vara mer stabilt i kulör och egenskaper. Ett syntetiskt pigment är framtaget på kemisk väg, men är lika bra (eller bättre ur funktionssynpunkt) som de ursprungliga pigmenten.

När vi talar om syntetiska pigment menar vi fortfarande oljepastor med hög ljusäkthet och hållbarhet. Blanda inte ihop det med vattenbaserade allbrytpastor, som är något helt annat.

Under de utfällbara rubrikerna kan du läsa lite data om pigmenten.

Umbror

Tysk grön umbra

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment. Ej att förväxla med grönjord. Denna gröna umbra kommer från en gruva i Sydtyskland och är den enda "äkta" gröna umbran som finns på marknaden idag.

"Grön umbra" som kulör har varit vanlig i Sverige, men har då blandats fram med obränd ockra och kimrök.

Framställning:
Bryts i berg- eller dagbrott där den sorteras efter kulör och befrias från ev. ockerpigment, samt slammas och krossas.

Kemisk beteckning: Fe2SiO3 Järnsilikat

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 25-40 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - medel

Värmebeständighet: Tappar det gröna och kan bli beige i högre temperatur

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Normal

Miljöpåverkan: Ingen

Umbra natur Cypern

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnt i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga eftersom det användes som skuggton vid oljemåleri.

Huvudsakligen ett laserande pigment. Grova kvalitéer bör undvikas vid målning av invändiga snickerier.

Framställning:
Bryts i berg- eller dagbrott varefter jorden slammas, siktas, mals och bränns.

Kemisk beteckning: MnO2 Blandning av manganoxid och järnoxid.

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 25 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - medel

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Mycket god. Mangan påskyndar torkprocessen.

Miljöpåverkan: Ingen

Umbra bränd Cypern

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnd i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga eftersom det användes som skuggton vid oljemåleri.

Huvudsakligen ett laserande pigment.

Framställning:
Bryts i berg- eller dagbrott varefter jorden slammas, siktas, mals och bränns.

Kemisk beteckning: MnO2 Blandning av manganoxid och järnoxid

Kornstorlek: Medel

Oljetal: 25 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - medel

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket godBlandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Mycket god. Mangan påskyndar torkprocessen.

Miljöpåverkan: Ingen

Tysk grön umbra

Naturligt oorganiskt pigment. Ej att förväxla med grönjord. Denna gröna umbra kommer från en gruva i Sydtyskland och är den enda "äkta" gröna umbran som finns på marknaden idag.

"Grön umbra" som kulör har varit vanlig i Sverige, men har då blandats fram med obränd ockra och kimrök.

Umbra natur Cypern

Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnt i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga eftersom det användes som skuggton vid oljemåleri.

Umbra bränd Cypern

Naturligt oorganiskt pigment. Första gången omnämnd i litteraturen 1584, men som alla naturliga jordfärger använt sedan stenåldern. Umbra kommer av latinets ombra = skugga eftersom det användes som skuggton vid oljemåleri.

Huvudsakligen ett laserande pigment.

Ockra

Guldocker/OGBT

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment som finns över stora delar av jorden. Den franska guldockran är en blandning på bränd och obränd ockra vilket gör att den varierar naturligt i kulör. Därför har det varit vanligt att man har justerat kulören med t.ex. järnoxidgult och/eller bränd ockra.

Kulören mörknar i olja.

Bör undvikas vid målning av invändiga snickerier pga pigmentstorleken. Egentligen gäller det alla hyvlade ytor, även fönsterbågar. Välj då istället OGBT, den syntetiska motsvarigheten i exakt samma kulör, för att undvika synliga korn i färgen.

Framställning:
Bryts i dagbrott bestående av lersandjordar med upp till 15-20% järnhydroxid som slammas, siktas, mals, bränns och blandas till önskad kulör.

Kemisk beteckning: Fe2O3 H2O Järnoxidhydrat

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 45 - 60 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - normal

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Förlänger torktiden

Miljöpåverkan: Ingen

Fransk bränd ockra (RTFLES)

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment som har upphettats. Finns naturligt i vulkaniska områden. Känd sedan stenåldern (grottmålningar). Är en nära släkting till, och förväxlas ofta med, Terra di Sienna, men har bättre täckkraft. 

I Sverige motsvaras pigmentet av den tidigare brända järnhydroxiden från Falu koppargruva som användes i röd slamfärg. 

Framställning:
Bryts i dagbrott bestående av lersandjordar med upp till 15-20% järnhydroxid som slammas, siktas, mals och hettas upp till ca 900 ℃.

Kemisk beteckning: Fe2O3 Järnoxidhalt ca 99%

Kornstorlek: Medel

Oljetal: 35 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - normal

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: God

Miljöpåverkan: Ingen

Tysk ljus brunocker

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment som bryts på flera ställen i Tyskland som t.ex. Saalfeld i Hessen, Nassauischen och i Oberharz. Kulören varierar mellan de olika bergen beroende på förhållandet järnoxidhydrat och mangan.

Framställning:
Bryts i berg- eller dagbrott och slammas, siktas, mals och blandas till önskad nyans.

Kemisk beteckning: Fe2O3H2O MnO2 Järnoxidhydrat med inblandning av manganoxid

Kornstorlek: Medel

Oljetal: 35 gr / 100 gr

Täckförmåga i olja: Normal - god

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: God

Miljöpåverkan: Ingen

Guldocker/OGBT

Naturligt oorganiskt pigment som finns över stora delar av jorden. Den franska guldockran är en blandning på bränd och obränd ockra vilket gör att den varierar naturligt i kulör. Därför har det varit vanligt att man har justerat kulören med t.ex. järnoxidgult och/eller bränd ockra.

Kulören mörknar i olja.

Bör undvikas vid målning av invändiga snickerier pga pigmentstorleken. Egentligen gäller det alla hyvlade ytor, även fönsterbågar. Välj då istället OGBT, den syntetiska motsvarigheten i exakt samma kulör, för att undvika synliga korn i färgen.

Fransk bränd ockra (RTFLES)

Naturligt oorganiskt pigment som har upphettats. Finns naturligt i vulkaniska områden. Känd sedan stenåldern (grottmålningar). Är en nära släkting till, och förväxlas ofta med, Terra di Sienna, men har bättre täckkraft. 

I Sverige motsvaras pigmentet av den tidigare brända järnhydroxiden från Falu koppargruva som användes i röd slamfärg.

Tysk ljus brunocker

Naturligt oorganiskt pigment som bryts på flera ställen i Tyskland som t.ex. Saalfeld i Hessen, Nassauischen och i Oberharz. Kulören varierar mellan de olika bergen beroende på förhållandet järnoxidhydrat och mangan.

Terra

Terra di Sienna bränd

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment. Nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Skillnaden mellan Ockra och Terra di Sienna är att den senare innehåller väldigt lite lera men mycket kiselsyra och binder mycket mer hydratvatten. Detta gör att täckförmågan blir mycket dålig.

Dagbrotten finns i Toscana och på Sardinien men inte vid staden Sienna som pigmentet är uppkallat efter. 

Laserande pigment.

Framställning:
Utvinns ur dagbrott med vulkanisk, sandrik lerjord. Jorden slammas, siktas och mals samt upphettas.

Kemisk beteckning: Fe2O3 Järnoxid. Järnoxidhalt 10-95%.

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 25 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Mycket god

Miljöpåverkan: Ingen

Terra di Sienna natur

Allmänt:
Naturligt oorganiskt pigment. Nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Skillnaden mellan Ockra och Terra di Sienna är att den senare innehåller väldigt lite lera men mycket kiselsyra och binder mycket mer hydratvatten. Detta gör att täckförmågan blir mycket dålig.

Dagbrotten finns i Toscana och på Sardinien men inte vid staden Sienna som pigmentet är uppkallat efter. 

Laserande pigment.

Framställning:
Utvinns ur dagbrott med vulkanisk, sandrik lerjord. Jorden slammas, siktas och mals.

Kemisk beteckning: Fe2O3 Järnoxid. Järnoxidhalt 10-95%.

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 30 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Mycket god

Miljöpåverkan: Ingen

Terra di Sienna bränd

Naturligt oorganiskt pigment. Nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Skillnaden mellan Ockra och Terra di Sienna är att den senare innehåller väldigt lite lera men mycket kiselsyra och binder mycket mer hydratvatten. Detta gör att täckförmågan blir mycket dålig.

Dagbrotten finns i Toscana och på Sardinien men inte vid staden Sienna som pigmentet är uppkallat efter. 

Laserande pigment.

Terra di Sienna natur

Naturligt oorganiskt pigment. Nära besläktad med ockran och använd sedan stenåldern (grottmålningar). Skillnaden mellan Ockra och Terra di Sienna är att den senare innehåller väldigt lite lera men mycket kiselsyra och binder mycket mer hydratvatten. Detta gör att täckförmågan blir mycket dålig.

Dagbrotten finns i Toscana och på Sardinien men inte vid staden Sienna som pigmentet är uppkallat efter. 

Laserande pigment.

Järnoxider

Järnoxidsvart

Allmänt:
Syntetiskt framställd sedan 1800-talet. Har varierat och funnits i skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Framställning:
Framställd genom fällning av järnsaltlösningar och bränning under hög temperatur, mellan 1300℃ och 1600℃, i öppna behållare.

Kemisk beteckning: Fe3O4 Järnoxid 100%

Kornstorlek: Fin

Oljetal: 21 gr / 100 gr

Täckförmåga i olja: God

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Järnoxidröd

Allmänt:
Syntetiskt tillverkat pigment sedan 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Framställning:
Förr: Genom fällning från järnklorid med Kalciumhydroxid, soda eller salmiak uppstår en grön järnoxidhydrat som gulnar i kontakt med syre. Pigmentet blir rött efter upphettning.

Nutid: Genom fällning av järnsaltlösningar och bränning under hög temperatur 800-1200 ℃.

Kemisk beteckning: Fe2O3
Järnoxid ca 99%

Kornstorlek: Microniserat

Oljetal: 26 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Mycket god 

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Järnoxidgul

Allmänt:
Framställt genom fällning sedan 1800-talet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Framställning:
Förr: Genom kemisk fällning från järnklorid där fällningsmedlet kunde vara kalciumhydroxid, soda eller salmiak. En grön järnoxidhydrat uppstår som gulnar i kontakt med syre.

Nutid: Genom fällning av järnsaltlösning.

Kemisk beteckning: FeO (OH)
Järnoxidhydrat 100%

Kornstorlek: Microniserad

Oljetal: 35 g / 100 g

Täckförmåga i olja: God

Värmebeständighet: >180 ℃

Ljusäkthet: God

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Kan repellera pigment i olja med motsatt laddning - exv järnoxidsvart.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Järnoxidbrun

Framställning:
Blandning av järnoxidgult, järnoxidrött och järnoxidsvart.

Kemisk beteckning: Järnoxidhydrat/Järnoxid 100%

Kornstorlek: Microniserat

Oljetal: 23 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Mycket god

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Järnoxidsvart

Syntetiskt framställd sedan 1800-talet. Har varierat och funnits i skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Järnoxidröd

Syntetiskt tillverkat pigment sedan 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Järnoxidgul

Framställt genom fällning sedan 1800-talet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Järnoxidbrun

Inte ett eget pigment utan en blandning av järnoxidgult, järnoxidrött och järnoxidsvart.

Övriga klassiska kulörer

Engelskt röd mörk

Allmänt:
Syntetiskt tillverkat pigment sedan mitten av 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Framställning:
Förr: Genom att låta järnsulfat- eller järnoxidhaltiga råvaror rosta (alunslam, vitriolslam etc.).

Nutid: Genom fällning av järnsaltlösning och därefter bränning.

Kemisk beteckning: Fe2O3 Järnoxidhalt ca 90-99%, krita ca 1-10%

Kornstorlek: Medel

Oljetal: 18-22 g / 100 g

Täckförmåga i olja: God - mycket god

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Engelskt röd ljus

Allmänt:
Syntetiskt tillverkat pigment sedan mitten av 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Framställning:
Förr: Genom att låta järnsulfat- eller järnoxidhaltiga råvaror rosta (alunslam, vitriolslam etc.).

Nutid: Genom fällning av järnsaltlösning och därefter bränning.

Kemisk beteckning: Fe2O3 - CaCO3
Järnoxidhalt ca 10%,
Krita ca 90%

Kornstorlek: Grov - medel

Oljetal: 18-22 g / 100 g

Täckförmåga i olja: God - mycket god

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: God

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Kromoxidgrön

Allmänt:
Upptäckt 1797 och tillverkat syntetiskt sedan 1806. Namnet krom kommer från grekiskans chromos som betyder “färg”.

Framställning:
Upphettning av kaliumdikromat och svavel. Blandningen avkyls, mals, kokas och hettas åter upp, samt avkyls och mals en gång till.

Kemisk beteckning: Cr2O3 Kromoxid 100%

Kornstorlek: Fin

Oljetal: 11 gr / 100 gr

Täckförmåga i olja: Mycket god

Värmebeständighet: Mycket god

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Normala

Miljöpåverkan: --

Ultramarinblå

Allmänt:
Syntetiskt framställt sedan 1829.

Ljusa sorter har god täckförmåga. Mörka sorter är grova och täcker dåligt. Ultramarinblå bleks av svavel och ättika.

Framställning:
Genom upphettning av kaolin, soda, svavel, quarts och glaubersalt till 700-800 ℃ under 80-120 timmar. Därefter får pigmentet kylas av och förbränningsprocessen upprepas en eller flera gånger beroende på vilken nyans man eftersträvar. Därefter tvättning, malning, slamning, tork och sortering. Vid slamningen sjunker mörkare korn till botten först och de ljusare sköljs vidare. 

Efter första bränningen är kulören grön och säljs som Ultramaringrönt.

Kemisk beteckning: Svavelhaltigt natriumaluminiumsilikat

Kornstorlek: Fin

Oljetal: 49 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Dålig - god

Värmebeständighet: --

Ljusäkthet: God

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: --

Caput Mortum

Allmänt:
Syntetiskt tillverkat pigment sedan 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet.

Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe. Den blåa tonen som skiljer från järnoxidrött beror på högre temperatur vid bränningen.

Framställning:
Ursprungligen brända ben.

Förr: Genom fällning från järnklorid med kalciumhydroxid, soda eller salmiak uppstår en grön järnoxidhydrat som gulnar i kontakt med syre. Pigmentet blir rött efter upphettning.

Nutid: Genom fällning av järnsaltlösningar och bränning under hög temperatur ca 1200 ℃.

Kemisk beteckning: Fe2O3 Järnoxidhalt ca 99%

Kornstorlek: Medel - fin

Oljetal: 26 g / 100 g

Täckförmåga i olja: Mycket god

Värmebeständighet: Mycket god

Ljusäkthet: Mycket god

Blandbarhet: Med alla bindemedel. Med alla pigment.

Torkegenskaper i olja: Goda

Miljöpåverkan: Ingen

Engelskt röd mörk

Syntetiskt tillverkat pigment sedan mitten av 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Engelskt röd ljus

Syntetiskt tillverkat pigment sedan mitten av 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet. Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe.

Kromoxidgrön

Upptäckt 1797 och tillverkat syntetiskt sedan 1806. Namnet krom kommer från grekiskans chromos som betyder “färg”.

Ultramarinblå

Syntetiskt framställt sedan 1829.

Ljusa sorter har god täckförmåga. Mörka sorter är grova och täcker dåligt. Ultramarinblå bleks av svavel och ättika.

Caput Mortum

Syntetiskt tillverkat pigment sedan 1800-talet. Ursprungligen använde man alunslam från alunverk som brändes, men denna process upphörde vid sekelskiftet.

Har varierat och funnits i mycket skiftande nyanser beroende på tillverkningsställe. Den blåa tonen som skiljer från järnoxidrött beror på högre temperatur vid bränningen.